Artikelarkiv

Tävling med levande redskap

… är något annat än stavhopp och ridlektioner.  

-          ett inlägg i debatten om den offentliga kontrollen av djurskyddslagens efterlevnad.

2 § Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. 17 § Djur får inte tränas för eller användas vid tävling på sådant sätt att de utsätts för lidande

Djurskydd för tävlingshästar handlar inte om vanvård, 
brister i utfodring eller undermåliga stallar. Det handlar
i stället om  missbruk, misshandel  och överutnyttjande 
och om §17 i Djurskyddslagen. Därmed måste djurskyddstill-
synen utformas annorlunda för tävlingshästar än för de 
djurkategorier som inte berörs av  denna paragraf. 

 Utövare av hästsport betraktar sig ofta som idrottsmän och prestationsdriften är lika uppskruvad.som inom idrotten. Idrottskulturen påverkar hästsporten.  Att det ska vara förbjudet att under ett tävlingsmeeting behandla en hopphäst med kylspray betraktas av många utövare som en löjlig  idioti eftersom en tävlingsläkare får  ge smärtstillande injektioner till en idrottare i anslutning till tävlingsstarten. Man inser inte skillnaden  som ligger  i att tävlingsredskapen är levande varelser och inte döda ting.   Eftersom lagen i övrigt  betraktar ett djur som en sak så är synsättet förståeligt.  Djuren har – liksom  miljön – ingen talan.

När den offentliga djurskyddskontrollen av travtävlingar accepterar att kusken drar så hårt i tömmarna att munslemhinnan krossas, att tungan binds fast så att hästen inte kan svälja och att  den är blå och kall, att gomseglet amputeras för att underlätta andningen, att slidan sys igen för att hindra att luft sugs in under tävling  och att hästens hindras från att använda hals och huvud som balansstång, då har den bevisat sig inte fungera. Dessa och andra kirurgiska åtgärder är dessutom inte nya och begränsade till Sverige utan har existerat så länge vi har haft hästkapplöpningar och veterinärmedicinen kunnat hantera symtomen med vetenskapligt accepterade metoder. Men inte bara det, det visar också att hästsporten och veterinärmedicinen inte kan hantera dem som sätter prestationen före etiken. Myndigheternas acceptans kan bero på att fenomenen faller mellan tillsynsstolarna och veterinärernas kan bero på bristande förmåga eller vilja att ta reda på de bakomliggande orsakerna i kombination med det uttalade behovet från hästägarna att snabbt lösa uppkomna problem med hästen. Oavsett orsak så har lösningarna vuxit sig in i hästhanteringen så starkt att ett ifrågasättande av dem tas som angrepp på sporten som helhet.

 Vi behöver en ny sorts tävlingsdjurskydd!

Sverige (och EU) behöver därför en ny sorts tävlingsdjurskydd.  Behovet av nytänkande accentueras av sportens ökande tryck på topprestationer och behov av affischnamn för att slå igenom i massmediabruset.  Motiven för särbehandling av tävlingsdjurskyddet förstärks ju mer hästsporten blir beroende av spelinkomster och sponsorer. Status quo innebär en försämring och mer av samma sort duger bara som alibi.

Vi behöver verktyg för att ta reda på om situationen blir bättre eller sämre. Vi behöver metoder för att  bedöma fysiskt såväl som psykiskt lidande. Vi behöver redskap för att påverka attityder och vi behöver strukturer för att utveckla djurvänligare metoder att lösa problem. Vi behöver påverka aveln. Vi behöver lösningar som inriktas på orsak i stället för symtom. Djurskyddet behöver därför fantasi, kreativitet och forskning. Resurser behöver omfördelas.

Djurskyddet skall inte behöva konkurrera med annonskampanjer för spel eller investeringar i spelsäkerhet . Detta kan åstadkommas genom regelförändringar och nya arbetssätt. Vi kan göra tillsynen mindre men vassare men knappast bättre utan resursförstärkningar.

 Statliga blodspengar?

Ett  statligt  monopol och miljardinkomster från vadhållning på hästar kan försvaras etiskt endast om man ger skyddet för hästarna högre prioritet och större resurser. Skatteinkomsterna riskerar annars att bli blodspengar. 

Förslag

1. Speldirektiv. Tävlingsdjurskyddet inom EU koordineras med hjälp av ett direktiv som påbjuder att all vadhållning på hästar skall regleras på grund av risken för hästmissbruk.
2. Egenkontroll:
   1. Tävlings- och träningskontroll. Med stöd av Tävlingsdirektivet införs krav på att tävlingsorganisationerna skall införa ett Djurskyddsreglemente och en funktionärsstruktur för att kunna godkännas  som tävlingsorganisation. Organisationens reglemente i sin helhet skall godkännas av den statliga kontrollmyndigheten.
   2. Hälso-och dopningskontroller. Djurskyddsreglementet för tävlingsorganisation skall innehålla krav på att hästar i träning och tävling skall hälso- och dopningskontrolleras. Krav på statlig ackreditering av kontrollpersonal (veterinärer m.fl.) införs.
   3. Avelskontroll. Med stöd av Zootekniska direktivet införs som krav för  godkännande av avelsorganisationerna att deras Plan-och riktlinjer skall innehålla moment som avser avelsarbete för sundhet och inte bara mot defekter
3. Statistik och journalföring. Dokumentationsplikt införs för egenkontrollen och dess dokumentationsmetoder och -system skall godkännas av kontrollmyndigheten. Legala hinder mot central databearbetning av uppgifter som framkommer vid egenkontrollen undanröjs.
4. Offentlig kontroll:  Liten men vass..En oberoende specialistresurs anställs av kontrollmyndigheten med kompetens att
   1. bedöma relevansen i de planer och reglementen som organisationerna föreslår,
   2. Analysera  dokumentationen i egenkontrollen
   3. Initiera förändringar i struktur eller reglementen
   4. Initiera forskning
   5. Certifiera och ackreditera egenkontrollpersonal
   6. Övervaka egenkontrollen
   7. Samverka med länsstyrelser och skattemyndigheter vid granskningar av enskilda företag med hästar i träning och tävling

1. 5.     Lex Disa. Obligatorisk anmälningsskyldighet vid misstanke om djurskyddsbrott för anställda i företag som vårdar hästar
2. 6.     Forskningsfond. Med stöd av dagens lagstiftning och ett framtida speldirektiv i EU skall en viss andel av spelomsättningen avsättas till en fond för forsknings-och utvecklingsarbete inriktat mot konsument- och djurskydd. Denna fond skall förvaltas av en ett öppet/officiellt  organ.
3. 7.     Hippologisk Akademi. En akademi inrättas med uppgift att värna och sprida ett hippologisk kulturarv med tänkeorden: – Där konsten slutar tar våldet vid -  som ledstjärna. Akademin utser särskilt förtjänta personer till Rikshippologer och  delar årligen ut ett antal uppmuntringsstipendier samt 10-åriga understödsstipendier för att tillgodose  utbildningsanstalternas behov av kulturbärare och -förmedlare .

Anders Darenius